Luddiga glada wookis

ibland vill man bara fortsätta. Kluddkludd.

... grrrmblll....

Ett polisverk:

Kvitters röda kropp.

Kvitters röda fina kropp,
vilar tungt emot mullen.
Livet slutade halt och skevt
fastän vackert långt och levt.

Mera ljud sa Ödlan.

Ödlan är så snäll å fin
ville äga en maskin,
som kunde skapa under
härligt bullrigt muller.

Kram på dig Wooki.

Glöm inte den lilla kramen,
den sitter på din mage.
Den sitter där å väntar,
på att få komma ut å leka.

En ost som är så trind å rund.

Månen finns fast ingen ser,
sitter som en ost och ler.
Så ta en tugga å sluta gråta,
dina lurviga knän blir ju så våta.

Sjöpappor och Bergswookis.

Wookiwooki lilla vän
var glad att dagen lever än.
För när natten börjar randas
börjar monsterbarnen andas.

Sjöpappor och Bergswookis 2.

Den långa natten pyr,
ut rök och vita spöken.
Fru Skratt och Wooki flyr,
undan den onda ludna röken.