Ta en kopp kaffe och hör om en natt då Polisen var dum. Den blanka, svarta dörren med de klarröda fina väggarna runtom på den lilla stugan hade gäckat Polisen kväll efter kväll. Till slut var frestelsen för stor. Polisen slungade upp sig med iver och slarv. Stjärnan föll av och Polisen satt fastklamrad och kladdig på den rena fina ytan. Ful.Ful och skamsen.
Polisen hade gjort orätt. "Jag står ju för någonting. Jag är det rätta. Titta på mig nu. Bara mer elände i världen." Polisens sinne var tyngt av skam.
Må tro Polisens hjärta lyftes till skyarna då dennes brott blev ogjort. En kväll den lilla stugans dörr nymålad och oskadd stoltserade igen. Med färgpyts i hand människor utplånat Polisens nesliga verk. Polisen fröjdades i sin frihet. Denne lovade sig själv att i fortsättningen vara mer aktsam och respektfylld i sina val av häckningsplats. I iver Polisen skrev en lapp:Lade den att finnas framför den restaurererade, stolta, dörren.Polisen vandrade ut i natten. Visare, klokare och kanske lite, lite, snällare.
Samtidigt, någon annanstans, hade Wooki inte heller gjort så fint:Men Wooki gör vad Wooki gör och det kan inte alltid hjälpas. Allt är inte dåligt eller bra.
De kan inte låta bli att smyga ut och lämna sina spår i samhället. Wookisarna. De tror sig göra en tjänst när de sprider sina teckningar. Förstår inte att de gör fel. Vandaliserar.
Området växer sakta och spåren av deras kultur spiller över i ekiwookisarnas ordnade rutinsamhälle. Så det blir skriverier. Klagomål.
Det ska sägas att ingen är ledsnare än Wooki när dennne hamnat i klammer med någon. Dessa skogsfabulöser är mycket vänliga och empatiska. För att de ska göra någon illa så måste något ha gått fruktansvärt fel. Fruktansvärt, fruktansvärt fel.
Små vägvisare dyker upp som leder in upptäckare i deras glänta. Det tyder på att Wooki gillar kommunikation och möten. Men allt som oftast syns de inte till. De låter sina bilder tala för dem. Vad säger de?Budskap om vänlighet och oskuld. Ironi och cynism verkar gå dem förbi. Eller är de trippelironiska? Nä. Tala med Wooki och dennes nästan intelligensbefriade kurranden och grymtanden övertalar även den mest misstänksamme om dess totala oförmåga att ens greppa konceptet baktanke. De är skogens jättebebisar. De leker och myser. Hela tiden skyddade av den vårdande skogen och dess bistre väktare Polisen. Hei /W00ki