Elaka Polisen

Ta en kopp kaffe och hör om en natt då Polisen var dum.
Den blanka, svarta dörren med de klarröda fina väggarna runtom på den lilla stugan hade gäckat Polisen kväll efter kväll. Till slut var frestelsen för stor. Polisen slungade upp sig med iver och slarv.
Stjärnan föll av och Polisen satt fastklamrad och kladdig på den rena fina ytan. Ful.Ful och skamsen.

Polisen hade gjort orätt.
"Jag står ju för någonting. Jag är det rätta. Titta på mig nu. Bara mer elände i världen."
Polisens sinne var tyngt av skam.

Må tro Polisens hjärta lyftes till skyarna då dennes brott blev ogjort.
En kväll den lilla stugans dörr nymålad och oskadd stoltserade igen.
Med färgpyts i hand människor utplånat Polisens nesliga verk.
Polisen fröjdades i sin frihet. Denne lovade sig själv att i fortsättningen vara mer aktsam och respektfylld i sina val av häckningsplats.
I iver Polisen skrev en lapp:Lade den att finnas framför den restaurererade, stolta, dörren.Polisen vandrade ut i natten. Visare, klokare och kanske lite, lite, snällare.


Samtidigt, någon annanstans, hade Wooki inte heller gjort så fint:Men Wooki gör vad Wooki gör och det kan inte alltid hjälpas.
Allt är inte dåligt eller bra.

Hei
/W00ki